RUNSKRIFT
I konsten finner man ofta inslag där natur avbildas. Hur naturen skildras varierar, oftast beroende på tidsepoker och på de generella föreställningar människorna haft om naturen. Vår syn på naturen och hur vi sedan avbildat den har alltid varit i ständig förändring.

NATURMOTIV OCH KONSTHISTORIA
När man koncentrerar sig på naturmotiv, är 1600-talet en tidsepok som visar på sådana förändringar. Före 1600–talet hade naturinslag skildrats med ett rikt symbolinnehåll, men under nästkommande sekel förändrades människors förhållande till naturen i så stor grad att även bildkonsten påverkades. Konstnärer började skildra naturen som en kuliss. Ett avbildat träd var inte längre exempelvis ”Livets träd”, utan det föreställde endast ett träd, avbildat som en bakgrund åt eventuella händelser som utspelar sig i bildens förgrund.

ETT MARGINELLT VÄRDE
Även idag avbildas naturen ofta som kuliss eller snarare schablon för något allmänt och marginellt i konsten. Och förvisso, naturen är marginell för de flesta av oss idag!
Vilka marginella värden har naturen för oss idag? Förväntar vi oss något av den? En källa till svar är kanske den växande turismen, där upplevelsen av exempelvis naturen ställs i centrum. Där förväntas det att vi ska uppleva något när vi möter naturen. Förväntningarna kan ibland bli så stora att man vid närmare eftertanke undrar om naturen verkligen kan uppfylla alla krav på innehåll…

KULLISER SOM BYTER POSITION
Är det så att önskningarna av vad vi vill uppleva i naturen blir oproportionerligt stora i förhållande till vad naturen egentligen är, och att förväntningarna i sig blir till kulisser? Installationen ”RUNSKRIFT” är en lek, där bildmotiv, konst och natur fått byta position. I stället för att låta naturen vara kuliss, är djurmotiven en kuliss åt naturen.